Nytt land, ny skola

En av de största utmaningarna för oss inför resan hit var förstås att barnen skulle få gå i amerikansk skola. Ingen av oss hade en klar bild av hur det amerikanska skolsystemet fungerade, med sina federala policies som NCLB eller AYP, liksom alla de tusentals lokala variationer som finns. Jag hade visserligen stött på en hel del studier från amerikanska klassrum, likssom policyanalyser (ofta kritiska) kring hur ett segregerat amerikanskt skolsystem förstärker skillnader mellan de som har och de som inte har, men att orientera sig och sätta sina egna barn i skolan här – det var något helt annat. Vi hade helt klart ett par trumfkort; Tom Popkewitz, min handledare här på UW Madison har en dotter vars barn går på Crestwood Elementary. På samma skola går också familjen Snellmans barn och via de epostkontakter vi haft under hösten kring att hyra deras hus har vi fått klart för oss att Crestwood är en bra skola. En sak som gjorde oss lite nervösa inför ankomsten hit var att vi inte fått ett absoult klartecken om att barnen skulle kunna gå här. De administrativa systemen för enrollment var inte aktiverade, utan vårt enda besked var att anmäla oss på skolan så fort som möjligt när vi var på plats. Så redan andra dagen här åkte vi upp till skolan som ligger ett par minuters bilresa (just det – i det här landet tar man bilen), eller en kvarts promenad från vårt hus.  Vi fick träffa den nye rektorn Mr Guziewski som visade oss runt och efter sedvanligt paperwork fick vi besked om att barnen kunde börja redan efter två dagar. Både jag och Tinna anmälde oss som ”volontärer”, dvs. anhöriga som deltar i skolarbetet och bistår de ordinarie lärarna, vilket är vanligt här i landet.

Vår tanke var att sitta med och översätta så våra barn skulle ha en rimlig chans att hänga med i vad som pågick. Ett problem var förstås att vi har tre barn, men är bara två föräldrar. Efter lite förhandlingar stod det dock klart att Fabian som redan kunde bra engelska antog utmaningen att klara sin skoldag på egen hand. Jag och Tinna turades om att vara i Mrs. Lennoch’s klass (åk.2-3) med Rasmus och i Ms. Palmer’s (Kindergarten) med Elsa. Vi blev snart varse att vi haft tur med skolval, klasser och lärare. Både Rasmus och Elsa blev snabbt varmt välkomnade i sina klasser, fick kompisar och uppmuntrande kommentarer för varje försök att delta aktivt i skolarbetet. Rasterna var (är) oerhört viktiga. På Crestwoods fina och välutrustade skolgård leker barnen i snön och det är befriande för våra barn att få vara jämlika i lekar som inte kräver muntlig kommunikation. Leken ”Jage” (Kull, Tafatt, etc) kallas här för ”Tag” och leks på precis samma sätt som hemma i Sverige.

Fabian har förmodligen haft minst tur med sin klass. Hans fröken Ms. Miller är en klok och erfaren lärare som verkligen gillar honom, men klassen är ganska stökig och klimatet i klassrummet är inte alltid vänligt. Saknanden efter klassen hemma i Myggenäs och Fabians fantastiska fröken Lotta är stundtals väldigt stark.  När vi summerar de första två veckorna måste vi dock säga att ”skolstarten” gått klart över förväntan. Barnen har kämpat, inte alltid haft det så lätt med motivation och förmåga att kommunicera eller förstå, men har ändå redan inkluderats på ett fint sätt. Det är spännande, men också tröttsamt att följa deras skolvardag och vi hoppas att de själva kan skriva inlägg här på bloggen framöver.