Långhelg i Minocqua

Trots att vi är väldigt nya här i Madison har vi redan hunnit med en ordentlig semester. Förra helgen åkte vi norrut med grannfamiljen House, som för övrigt redan första kvällen kom över med blommor och bjöd oss över på snacks. House’s har en stuga utanför lilla staden Minocqua som ligger i Norra Wisconsin i världens sjörikaste område. Det är också ett indianreservat så kasinoskyltarna var som strösslade längs Interstate 51 på vår väg upp. Vi insåg med skräckblandad förtjusning när vi närmade oss att vi befann oss i Fargo-land.

Vi hade packat vår lånade GMC Suburban full med varma kläder och alla längskidor och skridskor vi kunde finna i Snellmans källare. Dessutom mycket god mat och dryck. Snön fullkomligt vräkte ner under de fyra timmar som resan tog så det var ett gäng trötta House’s och Harlings som somnade i stugan sent på fredag kväll. Helgen bjöd på mycket lek, intressanta samtal och framför allt mycket utomhus.Varken jag eller Tinna hade åkt längdskidor sen högstadiet, men utan utan klibbande vallor och skavande pjäxor var nordic skiing ett trevligt återseende. Hela familjen skidade kors och tvärs över sjön framför stugan och på söndagen åkte vi till Minocqua Winter Park där skidåkandet antog seriösa proportioner med mig och Joe skatandes och hela familjen inklusive Elsa åkte fem kilometer.

En annan höjdpunkt som boostade min nostalgi var isfisket. Barnen var inte sena ahänga på när Joe monterade sitt nyköpta fisketält ute på isen och strax stod vi som packade sillar (!) i mörkret och stirrade på tre hål i isen.

Fascinerande nog såg man hur fisken långt därnere nosade på betet och högg. Att säga att det var gott om fisk är en underdrift. Vi fullkomligt håvade in bluegills och abborrar vilka förstås avnjöts till kvällsmat. Föga förvånande var Rasmus den av oss som både var mest engagerad och hade bäst fiskelycka. Hade vi inte stoppat honom hade han säkert stått kvar och fiskat fortfarande!

På kvällarna duschades barnen i engelska genom lekar och bokläsning. Det är svårt att tänka sig en bättre intensivkurs i främmande språk än att leka och umgås. Barnen Alice, Jackie och Charlie var väldigt öppna, nyfikna och tålmodiga med våra barns stapplande försök att kommunicera. Fabian hade som väntat lättast med detta. Han läste t.o.m. sagor för de andra barnen då vi vuxna intog en lyckad Boeuf Bourguignon enligt svenskt recept. Det är lätt att förstå barnens attityd när man lär känna Joe och Lori som är generositet och värme i ett nötskal. Joe är arborist och Lori gynläkare, bor hundra meter från oss i Madison och barnen går alla på Crestwood Elementary.