Här är vi nu. Installerade, uppkopplade och lagom förvirrade. Två veckor har gått sedan vi landade på Dane County Airport utanför Madison och det har varit två mycket, mycket intensiva veckor. Vi ska försöka återberätta en del och visa några bilder från våra första möten med det nya landet.
Resan via München och Chicago tog 17 timmar och var ett första elddop som gick långt över förväntan. Barnen kånkade på sina överfulla handbagage och efter ett par timmars köande i Chicago fick vi äntra landet. Absurda visumregler och Sovjetliknande pappersarbete till trots – vi var på insidan! Framme klockan 10pm, vilket var fem på morgonen för oss så Jussi Snellman, vår vänlige landlord hämtade upp en trött familj på flygplatsen.
Efter att ha fått en genomgång av huset på Taychopera Road som skall vara vårt hem det kommande året, körde Martin familjen Snellman till flygplatsen för avresa till Helsingfors, där de ska spendera våren.
De första dagarna var vi alla väldigt jetlagade och aldrig har barnen varit så lättlagda på kvällen. Tidiga mornar gick vi på upptäcksfärd i huset, hälsade på våra Marsvin Pumpkin och Curly, samt de tre hönorna som tycks sakna namn. Grannar börjde strömma in i en strid ström och redan första kvällen var vi inbjudna till House’s gästfria hem. Dem ska ni få veta mer om snart men nu säger vi godnatt för idag. Första bloggposten klar.
Oj vad kul att läsa om er. Det ser ut att vara ett vackert hus! Puss o kram Mamma/mormor
Hej på er.
Kul o läsa om starten på ert äventyr. Jag har ännu inte blivit utsatt för staternas goa visumhantering, men alla säger samma sak. Krångligt…
Jo, Rasmus ser allt lite seg ut på ”flygplatsbilden”;-)
Kul att grannarna e så gästfria och välkomnande. Lite nyfikna e dom nog också kan jag tro.
Vi förväntar oss att hönorna blir döpta och att vi får reda på vad dom heter !
/Alva, Vidar, Helen och jag hälsar och skickar en go kram till er alla.